never fantasize

Tanken var att jag idag skulle ta en promenix till Bengans genom Slottskogen
och kanske fortsätta nerför Stigbergsliden och in till stan om jag fick lust.
Men icke sa Nicke.
Det blev varken Bengans eller Slottskogen eller Stigbergsliden men stan blev det!
Styrde stegen ner till Järntorget och vidare via Rosenlund och jag som hade tänkt
att kanske hitta Gullbergs Kaj. Jag som bor i Göteborg borde väl veta sånt?
Men det fanns ingen lust i mig att fråga så jag traskade mig igenom Centralen
och in en bit i Nordstan och sedan tog jag 60-bussen till Rosenlund för att ta ett
par fotografier (bland annat den ovan kom till liv) och jag tog kort på mig med
självutlösare så kom det en farbror som sade: "jag kan ta kort på dig om du vill".
"Nej tack" sade jag, "det är bra" och så gick farbrorn sin väg.
Jag drog benen efter mig bort till någon form av allé och satte mig på en bänk ett
tag. Kylan bet mig i både kinder och fingrar och till sist gick jag bort till Järntorget
och vidare hem och nu sitter jag här och saknar mormor, Olivia och kärlek.
Ha det bäst, allesammans.

   

 

Håkan var lika fantastisk som vanligt igår.
Det hela ledde till ett minst sagt konstigt humör efter konserten

men jag var väldigt lycklig. Lite tyst bara.

Men vänskapstrassel som inte var något vänskapstrassel

och kärleksproblem gror i min hjärna. Det är nästan så att

jag ska tillbringa resten av kvällen och kanske också natten med

att dra ur citat ur låttexter som passar in på mina känslor just nu.

Och jag saknar Olivia något fruktansvärt. Det är bara (bara?)

fem veckor kvar tills vi ses!

Urgh. Jag är lycklig och glad på samma gång men jag vet inte hur jag mår.

Jag vill prata med Summi. Hon är så bra att ha när man behöver prata.

Har lyssnat på Håkan, BD, Thåström, Lasse Lindh och nu The Clash ett tag framöver. Har också hunnit äta frukost vid halv två-tiden, gnagt på ett äpple, misslyckats med att göra en panda och fotograferat en del.

Det verkar så jobbigt att vara blind.
Kom precis hem från att ha handlat lite smått och gott på Willy:s och stötte på en blind dam i de äldre åren.
Hon stötte mot mig lite grand med sin blindkäpp och jag tyckte så synd om henne.
Var inne vid kyldiskarna och hämtade margarin och hon kände sig fram med sin hand där inne och jag kunde ju knappast stänga igen dörren på hennes fingrar så jag frågade vad hon behövde och hon sade "margarin, ett rött paket".
Nu tror inte jag att hon fick det paket hon sökte för hon fick nämligen ett vanligt paket smör, rött omslag dock.
Och jag hade väl tänkt fråga om hon skulle ha vanligt smör eller ej men jag kände mig så snäsig.

I övrigt är världen rätt fin, i alla fall ur min synpunkt.
Sitter och lyssnar på Marit Bergman, de ända tre låtarna som jag äger med henne.
Och där ute skiner höstsolen och jag älskar höstsol ska ni veta.