Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd

Det verkar så jobbigt att vara blind.
Kom precis hem från att ha handlat lite smått och gott på Willy:s och stötte på en blind dam i de äldre åren.
Hon stötte mot mig lite grand med sin blindkäpp och jag tyckte så synd om henne.
Var inne vid kyldiskarna och hämtade margarin och hon kände sig fram med sin hand där inne och jag kunde ju knappast stänga igen dörren på hennes fingrar så jag frågade vad hon behövde och hon sade "margarin, ett rött paket".
Nu tror inte jag att hon fick det paket hon sökte för hon fick nämligen ett vanligt paket smör, rött omslag dock.
Och jag hade väl tänkt fråga om hon skulle ha vanligt smör eller ej men jag kände mig så snäsig.

I övrigt är världen rätt fin, i alla fall ur min synpunkt.
Sitter och lyssnar på Marit Bergman, de ända tre låtarna som jag äger med henne.
Och där ute skiner höstsolen och jag älskar höstsol ska ni veta.


Kommentarer
Postat av: Astrid

Ja, usch vad hemsk att vara blind.



Marit är fin!

2008-09-26 @ 15:31:24
URL: http://asdrid.blogg.se/
Postat av: summi

jag älskar dina inlägg<3

2008-10-06 @ 22:19:31
URL: http://summisummi.blogg.se/
Postat av: elsa<3

håller med summi <3

2008-10-08 @ 21:42:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0