never fantasize

Var i Karlstad igår. Mitt tåg gick 10.07 ifrån Göteborgs Centralstation.
Var nervös, precis som förra gången. Om än lite mindre.
Satte mig tillrätta på ett säte som inte var mitt. Inte min plats alltså.
För jag hade ingen...

Städerna gled förbi, tåg 672 stannade, och körde vidare igen upp mot
Värmlands djupa skogar. Ehe.



 
(bilden där det står kil ser inte precis ut så. jag har redigerat den.
himlen var nämligen inte lila. bara så att ni vet.)

Jag steg av när konduktören (eller vad det nu heter) utropat Karlstad.
Det regnade och jag gick mot mitticity för det fanns ingen vid tågstationen
som hämtade upp mig. När jag kommit fram och noterat att det inte var
någon där ringde Anni (anni) och sade att jag skulle komma till tågstationen.
(Fast det var Amanda i luren). Nåja, jag styrde stegen tillbaka i regnet och
möttes av dem vackra människorna jag farit tre timmar för att få träffa.
Blev kramad och påhälsad (inte påpälsad) och det var rätt fint.

Vi gick tillbaka (för min del tillbaka) till mitticity och satte oss ner på golvet
för att sjunga för anni, äta godsaker och dela ut våra presenter.
Jag hade såklart ingen present med mig. "Den som inga pengar har" ...
får kanske inte gå med rumpan bar just i detta tillfället men åtminstone
"inte dela ut några presenter".

Efter att vi suttit på det lite blöta och kanske kladdiga golvet gick vi djupare
in i mitticitys hjärta. Där delade dem ut godis, vi tog varsin lilla godispåse
och satte oss sedan på podiumet precis bakom. Vi pratade mest och åt godis.



 

Vi åkte en rulltrappa upp och gjorde egna muggar. Fast för mig blev det ingen.



   

(snyggve amadeus, lika fin i verkligeheten som på bild.
svedimf ( http://www.svedimf.3w.se/ ) är du också en delfin?
louisesnyggpolis.)







 

Sedan blev det avsked. Olivia, Amadeus och Hilda var tvungna att rusa till tåget
för dem skulle snart åka. Så vi försvann ut mot tågstationen igen.

 

Vi var tvungna att gå innan tåget ens hade lämnat Karlstad.
Skulle nämligen hinna åka hem till anni och Andrea var tvungen att ta ut
pengar först eftersom vi skulle åka buss.

Vi var inte hemma hos anni särskilt länge men hann i alla fall ta ett par gruppfoton. Ni får det bästa (från min kamera alltså):



Efter det skulle Emmie, eller hur hon nu stavar åka hem. Vi åkte hissen/
sprang i trappor ner och lämnade henne.

Men kort efter det var jag tvungen att åka ner till stan för att inte missa tåget.
Wendela, Amanda, anni och Andrea följde med mig.
Tåget stod redan inne när jag skulle åka. Tur det, för anni och Andrea var
tvungna att skynda hem igen. Avskedskramar och lite prat och sedan satte
jag mig i mitt tåg på väg hem till Göteborg.

Tåget fylldes på allt eftersom, under resans gång eller varje stad vi åkte förbi,
you name it. Var rädd att någon skulle komma och säga: "detta är min plats".
Det kom en tant som satte sig bredvid mig. Jag frågade ifall hon skulle sitta
där jag satt och då svarade hon snällt att: "Nej, jag sitter här ute så du kan sitta
där ett tag till". Så vi for vidare. Och för varje "hållplats" tänkte jag att nu, nu
kommer det allt någon som ska sitta här men det hände aldrig. Jag fick alltså
sitta ner enda hem till min egna stad.

Framför mig på tåget fanns en med kanske världens finaste dreads. Blev
alldeles betuttad/till mig. Och hon kändes mysig. Med långt hår med vissa
fjädrar från några dreads, några färgade i rött och andra med inflätade läderband.

Under tågresans gång lade min mobil av så pappa kunde inte nå mig när
jag väl var framme i Göteborg. Som tur var hittade jag honom nästan direkt.
Precis när han var på väg att ringa till min avslocknande mobil.

Vi tog 60-bussen hem och diskuterade om Paradisgatan var sista håll-
platsen eller ej. För en gångs skull hade jag rätt, och pappa som hade sagt:
"Du skall inte säga emot en taxi-chaufför".

Det låg ett fint, trasigt paraply på Järntorget som påminde mig väldigt mycket om
musikalen Mary Poppins som det står skyltat om överallt.
Vi förbeställde kebab från Etna som vi sedan åt i vårt lilla kök.

Innan jag somnade tog jag en bild på mig där mina ben blev snygga.
Just därför lägger jag upp den, hehe:



Det blev väldigt mycket text där på slutet men hoppas i alla fall att ni har haft en fin läsning. Kram.

Gamla bilder från den där dan då jag gick ut på promenad i Rosenlund.

Skolan går rätt segt. Mycket läxor och jag tappar bort mina böcker och blir
stressad av allt! Skolstress. Det rätta ordet. Skola ger stress. Men
timmarna efter det är för det mesta fina. Och kärleken gör inte längre lika
ont, den pirrar lite mer nu. Är lite gladare. Haha, jag skriver som ett barn.

Men ytterligare en sak jag skulle vilja ta upp: Jag ska åka till Karlstad!
Det är bestämt nu, bara över dagen förstås men det blir förmodligen
jätte fint. Och efter det, en vecka senare, blir det Stockholm! Hoppas
jag får ordning på alla läxor bara.

Jag har aldrig sett någon vackrare än dig.

Jag såg ett barn som liknade Dobby idag när jag gick hem från skolan.
For your information.

Min sjömansskjorta kom idag! Den var fin, men väldigt stor.
Hade beställt M men det stod XXL på den...



bilden är väldigt ful som ni ser, den var mörk så jag gjorde den ljusare och
den blev alldeles grov-pixlig och ful. men så kan det bli.

Imorgon ska vi ha livräddning i Askimsbadet. Där kommer jag och är tjock.
Usch och fy. Tyckte inte jag var tjock förut men jag väger definitivt mest av
tjejerna i min klass och Bella och Maja går runt och säger att dem är tjocka.
Det fick mig att må lite dåligt faktiskt och bli lite osäker på min egen kropp...

Och vi fick ingen mat i bamba idag så våran rektor beställde pizza från Mini
Mac till oss och så fick vi cola! Skitshysst, haha. Tack Bosse!

bakom livets alla
låsta dörrar
fäller kärleken
tårar för mig
och jag har ingen att

hålla om
hålla om
hårt hårt
i natten